Kon och klimatet
En växtbaserad kost är rätt strategi för ett mer klimatvänligt jordbruk och livsmedelssystem. Men tumregeln att "boskapen är skyldig till allt" har nu blivit etablerad i många människors medvetande. Och ja: produktion av animalisk mat har betydligt större klimatpåverkan än produktion av växtbaserad mat. Professor Dr förklarade varför det är värt att ta en närmare titt och varför kon bara delvis är problemet. Wilhelm Windisch från Münchens tekniska universitet vid Biofach-kongressen i Nürnberg.
Windisch förklarade: "Produktionen av växtbaserad mat är kopplad till produktionen av enorma mängder oätlig biomassa. Detta börjar med biprodukter från jordbruksbruk, såsom klövergräs, och slutar med biprodukter från bearbetning av skördade varor i kvarnen, bryggeriet, oljekvarnen eller sockerfabriken. Dessutom finns gräsmark, som i många fall inte bara kan omvandlas till åkermark.” Minst 30 procent av gräsmarken i Tyskland kan inte användas för åkerbruk. Det betyder att det inte kan bli ett fält av vete eller gurka. Gräset ger bara biomassa som människor inte kan äta.
Enligt Windisch betyder ett kilo växtbaserad mat minst fyra kilo oätbar biomassa. Det måste gå tillbaka in i jordbrukets materialkretslopp - vare sig det är genom att ruttna på fältet, via jäsning i biogasanläggningar eller genom att mata jordbruksdjur. Men bara det sista alternativet gör detta till ytterligare mat för människor, helt utan konkurrens om maten.
Varför är detta viktigt? Om de fyra kilo biomassa som inte är ätbar för människor äts av djur, så ökar det antalet människor som kan matas med samma jordbruksmark. Och just idisslare kan göra detta, grisar och fjäderfä kan knappast detta. Windisch betonade vikten av fodereffektivitet. Enligt hans uppfattning måste djurens prestationsnivå, det vill säga deras förmåga att producera mjölk eller producera kött, vara sådan att de i stort sett kan uppnå detta med den icke ätbara biomassan. Så fort de behöver mycket specialodlat foder är det konkurrens om maten på området.
Som ett resultat skulle detta ta en del av vinden ur seglen i debatten om ”tallrik eller tråg”, eftersom så lite som möjligt specialodlad spannmål, raps eller soja skulle utfodras. Men detta kräver också en omprövning av jordbrukets ekonomiska strategier. Alla företag som sköter gräsmarken på ett sådant sätt att CO2 binds och den biologiska mångfalden främjas har en fördel. Det är framför allt ekologiska gårdar, men vissa konventionella bönder arbetar också på det här sättet. Då undviks konkurrensen om maten till stor del och det skulle sätta debatten om den klimatskadliga kon på en mer objektiv grund.
Britta Klein, www.bzfe.de
