Skydd av namnet "Parmigiano Reggiano": Kommissionen tar Tyskland inför domstol

EU-kommissionen har beslutat att hänskjuta Tyskland till EG-domstolen för att ha felaktigt tillämpat EU-lagstiftningen om skydd av skyddade ursprungsbeteckningar (PUB) på namnet "Parmigiano Reggiano". Tyskland garanterar inte det fullständiga skyddet av denna SUB på sitt territorium. Användningen av denna beteckning, som har registrerats på EU-nivå sedan 1996, är de jure reserverad för producenter av ett avgränsat italienskt territorium som producerar denna ost enligt en obligatorisk specifikation.

Enligt europeisk lagstiftning om skyddade ursprungsbeteckningar (PUB) och skyddade geografiska beteckningar (SGB)[1] Medlemsstaterna måste skydda de skyddade beteckningarna mot varje förskingring, imitation eller antydan, även om produktens verkliga ursprung anges eller om det är en översättning av den värderade beteckningen. Detta gäller även beteckningen "Parmigiano Reggiano", som är registrerad sedan 1996[2].

I Tyskland fortsätter ost som inte uppfyller specifikationen för namnet "Parmigiano Reggiano" att marknadsföras under namnet "Parmesan", även om det senare i kommissionens ögon är en översättning från franska av namnet "Parmigiano". Reggiano'. Detta bevisas av ett antal referensverk från 1516 till idag, samt andra element som visar den oupplösliga kopplingen mellan de två beteckningarna.

Kommissionen skickade en formell underrättelse till de tyska myndigheterna i oktober 2003 och inledde därmed ett överträdelseförfarande. I sitt svar från december 2003 hade Tyskland inte förbundit sig att följa gemenskapslagstiftningen om SUB och SGB i samband med produkten i fråga. I april skickade kommissionen ett motiverat yttrande (se IP/04/474) och bad Tyskland att vidta nödvändiga åtgärder för att följa yttrandet inom två månader. I sitt svar insisterade Tyskland på att "Parmesan" var generisk och inte kunde anses vara en översättning av "Parmigiano Reggiano". Kommissionen överklagar därför till EG-domstolen i denna fråga.

Om domstolen finner att det har skett ett avtalsbrott kommer Tyskland att uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter. Om den inte gör det ger artikel 228 i EG-fördraget kommissionen befogenhet att vidta åtgärder mot en medlemsstat som inte följer en dom från EG-domstolen. Kommissionen kan sedan återigen skicka ett första varningsbrev (”begäran om kommentarer”), följt av ett andra och sista varningsbrev (”motiverat yttrande”). Enligt den artikeln kan kommissionen också begära att domstolen ålägger medlemsstaten böter.

---

[1] Förordning (EG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 – Officiella tidningen L 208 av den 24.7.1992 juli 1 s.XNUMX.

[2] Förordning (EG) nr 1107/96 av den 21 juni 1996 – Officiella tidningen L 148 av den 21.6.1996 juni 1 s.XNUMX.

Källa: Bryssel [eu]