Säkerhet för kött: systemjämförelse IKB - QS

IKB har gjort det "jämförelsevis" bra

GIQS (Cross-Border Integrated Quality Assurance) e.V. är ett dynamiskt nätverk av europeiska organisationer inom jordbruks- och livsmedelsindustrin. I sina projekt samlar GIQS företag, forskningsinstitutioner, offentliga och privata organisationer för att vidareutveckla företagsintern och gränsöverskridande kvalitetsledning. Lösningar utvecklas för kraven i EU:s nya livsmedelslagstiftning för "Livsmedelssäkerhet från stall till bord". I juli i år granskade GIQS de två kvalitetssäkringssystemen IKB (Nederländerna) och QS (Tyskland). Resultatet av denna jämförelse är inte nödvändigtvis förvånande, men är ändå intressant för alla som värdesätter kvalitet och säkerhet inom köttindustrin.

Köttindustrin spelar en viktig roll längs den tysk-nederländska gränsen, och särskilt i Euregionerna Rhen-Waal och Gronau. Omkring 30.000 16 bönder producerar cirka 80 miljoner grisar här varje år, och över XNUMX små och medelstora företag samt några multinationella företag är specialiserade på slakt och köttförädling. De öppna EU-gränserna gör frihandel med varor mellan Nederländerna och Tyskland lätt – om det inte vore för de olika synen på livsmedelssäkerhet och kvalitet. I de två länderna producerar grisektorn enligt mycket olika specifikationer: Holländarna arbetar med sitt beprövade IKB-kedjesystem, medan de i Tyskland producerar enligt reglerna i det fortfarande relativt nya QS. Grisuppfödare som vill ha obegränsad frihet att handla med sina smågrisar och slaktgrisar måste uppfylla kraven i båda systemen. GIQS-studien utvärderade skillnaderna mellan de två systemen och undersökte möjligheten att använda en gemensam revisionschecklista.

IKB bevisar sig vad gäller poäng och innehåll

Grunden för GIQS-studien var gällande regelverk för IKB och QS 2003 och 2004. IKB och QS verkar i stort sett överensstämma. Det är dock 25 stora skillnader och för att uttrycka det i sportiga termer blir resultatet 17:8 för IKB. Det här ser ut som en vinst på poäng, men enbart siffrorna säger ingenting om värdet. För att göra detta är det nödvändigt att titta närmare på regelverket där QS eller IKB kunde ta poäng.

De nya kvalitetskraven, som inte ingår i IKB, handlar om:

• skyldigheten att gå med i ett salmonellakontrollprogram;
• förbudet mot antimikrobiella tillväxtfrämjare i foder; 
• skydd av mat och strö mot vildsvin;
• ingående av ett managementkonsultavtal;
• ha en fastighetsplan tillgänglig;
• registrering av alla utförda inseminationer;
• föra en lista för att känna igen symtom på sjukdom och diagnostisera sjukdomar;
• förbudet att föda upp icke-QS-grisar på en QS-farm.

De två första kraven är förvisso betydande skillnader mellan IKB och QS, men de är bara av tillfällig karaktär. I Nederländerna är ett salmonellaprogram planerat att införas före den 1 januari 2005. Dessutom har användningen av antimikrobiella tillväxtfrämjare i foder minskat med 1998 % i Nederländerna sedan 70 och från den 1 januari 2006 är dessa ämnen helt förbjudna.

Förbudet mot att utfodra animaliskt fett är fortfarande en skillnad mellan QS och andra länders kvalitetssäkringsprogram. Men även i Tyskland är djurfoder inte helt fritt från animaliska fetter (och även proteiner), eftersom det fortfarande är tillåtet att använda matrester som kan innehålla animaliskt fett. Av säkerhetsskäl förbjöds användningen av matrester i Nederländerna 1986.

Den sällsynta förekomsten av vildsvin i Nederländerna är anledningen till att inga särskilda åtgärder har formulerats i IKB-systemet i detta avseende. IKB ställer givetvis också krav på att foder ska förvaras säkert för att undvika kvalitetsförlust och förorening.

På IKB är managementkonsulting i första hand inbäddad i den vård som veterinären ger. Av denna anledning sattes minimifrekvensen för veterinärbesök till fyra veckor – medan QS bara kräver ett besök inom tre månader. De tre sistnämnda skillnaderna gäller ytterst administrativa krav som inte är reglerade hos IKB eller endast regleras som en rekommendation.

Saknar viktiga punkter

IKB skiljer sig från QS på 16 viktiga sätt. Alla dessa punkter kan inte behandlas heltäckande här, men de viktigaste skillnaderna gäller ämnena hygien och dimensioner på grisstallar, analys av förbjudna ämnen, veterinärvård och gristransporter.

I det stora hela bygger QS på EU:s regelverk för hygien och minimimått på grisstallar. IKB fortsätter här. Minimimåtten för grisstallar per viktkategori överstiger EU:s krav med upp till 50 %. IKB innehåller även ett antal bestämmelser för att främja hygienen i svinstallet och för att förhindra introduktion av patogena mikroorganismer.

EU-förordning 96/23 EG föreskriver att medlemsländerna ska se till att husdjur och produkter som härrör från dem ska vara fria från otillåtna ämnen. På IKB säkerställs uppfyllandet av detta krav av SAFE-systemet. I Tyskland arbetar vi för närvarande fortfarande med lämpliga åtgärder för att följa EU:s regelverk.

Andra IKB-regler som QS måste rapportera "ingen indikation" för är bland annat efterlevnad av HACCP-reglerna inom djurfodersektorn, begränsning av användningen av antibiotika enligt positivlista, exklusiv och intensiv användning av veterinärer med särskild licens för grisar. och den obligatoriska certifieringen av gristransportörer för att säkerställa kompetent, artanpassad och hygienisk transport. Dessutom ska IKB-gårdarna besiktigas minst en gång per år, vilket gör att grisbönderna återigen är under press varje år att möta eventuella sanktioner vid överträdelser.  

Utöver att förklara dessa 16 skillnader pekar rapporten på att ytterligare krav kan komma att träda i kraft på IKB 2005 och 2013. Dessa skillnader kommer inte att diskuteras närmare här eftersom - även om de inte aviserats - eventuellt skärpningsåtgärder även skulle kunna införas i QS-systemet.

Lantbrukare som vill bli certifierade enligt både IKB och QS måste därför också gå igenom två revisionsförfaranden. På grund av de två systemens olika krav medför detta inte bara merkostnader för certifiering, utan även de löpande årliga kostnaderna ökar därefter. Till exempel, medan QS-bonden inte har några kostnader för rengöring av transportfordonen eftersom systemet inte kräver rengöring, är IKB-bonden skyldig att skapa en särskild tvättplats för djurtransportfordon. Enbart kostnaderna för att inrätta denna tvättplats uppgår till cirka 5.000 XNUMX euro; Dessutom tillkommer regelbundna utgifter för vatten, desinfektionsmedel och avloppshantering.

Lågtröskel för IKB-bönder

Avslutningsvis kommer GIQS-studien fram till att tröskeln för att IKB-bonden ska få QS-certifieringen är lägre än i motsatt fall för QS-bonden som också vill arbeta enligt IKB. Dessa skillnader kan förväntas öka i framtiden när Salmonellakontrollprogrammet och förbudet mot antimikrobiella tillväxtfrämjare införs i Nederländerna. Formler för att beräkna förväntade kostnader under båda systemen samt hela studien finns på hemsidan www.giqs.org hämtas.

I ljuset av denna GIQS-jämförelse förefaller det bara förståeligt att, enligt en RIN-undersökning som genomfördes i början av 2004, de flesta europeiska toppköpare först tänker på Nederländerna när de hör ordet "kvalitetssäkringssystem för fläsk" och att IKB är den mest kända med 63 procent icke-tyskt kvalitetssäkringssystem i Tyskland.

Källa: Düsseldorf [ ikb ]